Eftersom du är inne på denna sida får vi anta att du älskar musik, vilket du förstås inte är ensam om. Musik är enormt betydelsefullt för människor och har alltid varit det. Med allra, allra största sannolikhet kommer den alltid att vara det. Just därför är det strax kommande tankeexperimentet extra intressant. Vi ska spekulera kring vad som händer när man tar en paus från musiklyssnandet. Hur kommer det bli utan detta så fina och härliga. Vad kommer tomheten att göra med oss?
Vi kan ju börja med att tänka på hur det är på tunnelbanan. Många i Sverige åker tunnelbana och vi hoppas att även du gör det åtminstone ibland, så att detta blir relevant även för dig. Det är mycket vanligt att lyssna på musik när man sitter där, kanske på vägen till jobbet eller för att fika med någon vän. Musiken hjälper en att stänga ute allt oväsen och gör att man upplever en större känsla av att man är en privat sfär, vilket kan vara väldigt skönt, i synnerhet under rusningstid då kollektivtrafiken kan bli påfrestande, minst sagt. Utan musiken här skulle man alltså ha mycket svårt att avskärma sig. Konsekvenserna av detta skulle kunna bli många, men en som man snabbt kommer på är detta med att man skulle bli trött och irriterad. Inte ett bra tillstånd att vara i när man anländer till jobbet, inte sant?
Vi fortsätter vårt tankeexperiment och utökar det för att göra det lite mer intressant. Låt säga att man inte bara tog paus från musiken utan att den faktiskt slutade finns under en period. Tänk dig att man gick på bio för att se en svulstig film med mycket action, vackert bildspråk och storslagen musik med mycket svävande stråkar och bombastiska blåssektioner. Ta sedan bort det sistnämnda. Vad återstår? En deprimerande tanke, inte sant? En märkligt tom historia skulle utspela sig framför en. Något som skulle ligga närmare en dålig pjäs än det vi är vana vid på bio. Hemskt tråkigt.
Att gå på konsert skulle bli helt absurt och snarare likna stand-up komedi. Hela musikindustrin skulle förstås kollapsa. Experimentet skulle kunna fortsätta men vi sätter stopp här innan det går för långt och flummar iväg. Vi avslutar med en lite mer romantisk och finstämd idé.
Kanske skulle denna abstinens leda till att vi ännu mer sökte oss till varandra än vi gör idag. Kanske skulle vi söka efter det melodiska i varandras röster. Kanske skulle vi ringa varandra lite oftare och mest bara lyssna, inte så mycket på innehållet i det som sades, utan mer på vad vi kan kalla det musikaliska i språket. Om så blev fallet kommer det alltid behövas mobiltillbehör och andra typer av teknikdelar. Det vore kanske inte så tokigt. Att få lyssna mer på varandra och höra allt det vackra mellan orden.
